Plusgirokonto för gåvor är: CHANS 15 63 80-8
Djurskydd i Östeuropa 10 04 56-3
märk gärna donationen med "till Emir"
Uppgifter för Er, som vill betala direkt till hundhemmet finns HÄR
Hem
 Våra hundar
 Senaste nytt
 Stöd oss
 Kontakt


Vovvan



25.06.2008: Vovvan har somnat in.

24.06.2008, Malgorzata skriver: Sorgligt, att inte förrän i slutet av hans liv, Vovvan kunde lära sig att uppleva människans kärlek....
Sedan han har kommit under EMIRs beskydd, Wanda Jerzyk har sparat varken på tid eller ansträngning för att ge den vackre, ståtlige hunden, ett värdigt liv...
Tack vare Lenas (från Sverige) stöd kunde vi ge honom den bästa vården, ge honom medicin som var oupnåelig för andra hemlösa hundar.
Varje dag borstar Wanda hans päls, droppar ögondroppar, nyligen började hon tvätta honom därför att Vovvan började få svårt att hålla urinen. Han har också svårt att resa sig, för det mesta ligger han och njuter av solen.
Vovvan litar på Wanda till 100%...
De har sina gemensamma rutiner... När han ser tvättsvampen i hennes händer, visar han magen och låter sig tvättas ordentligt. Efter att hon har tvättat hans ögon vet han att det är dags för smekningar och godis. Han lägger sitt vackra huvud i hennes knä och ger ifrån sig små nöjda läten.
För några dagar sedan märkte Wanda en viss förändring. Han verkar ha fått mer dimma i ögonen, han trycker sig hårdare mot henne, lite hårdare än förut. Han har svårare att förflytta sig....
Wanda grät när hon sade att han vill nog gå vidare...Även om vi blir mycket ledsna - måste vi älska klokt....
Om Vovvans tillstånd inte blir bättre - måste vi fatta det svåraste beslutet - för hans bästa...


5.05.2008, Malgorzata skriver:
Kajtek har haft tur!!!
Äntligen har han hittat "sina" människor och är lycklig - han ställer och styr både hemma och ute!
Han bor på landet, men massor med djur och stort område att springa i!!!
Kajtek kan själv öppna dörrar - han kommer in en stund för att kela, sen springer han ut igen!

Nedan - bilder från det nya hemmet
<
Kajtus' w ds


6.04.2008, Malgorzata skriver:
Vovvan - mår bättre! Han har rest sig! Promenerar sakta, njuter av solen och äter godis som han får av Wanda.
Han har också förändrats psykiskt - han upptäckte att en människohand kan skänka glädje - han sträcker sitt stora, vackra huvud för att bli smekt!
Vi hoppas vovven att du skall leva ett tag till!!!

2.04.2008, Malgorzata skriver:
Vovvan - det verkar att slutet närmar sig...
Hans tragiska liv, kedjan, svält, brist på vård och kärlek - gjorde sitt...
Nu, när han har allt.....
I förrgår slutade han resa sig... orkar inte... benen håller inte...
Wanda har lagt honom på ett mjuk, absorberande underlag.
Veterinären säger att det är illa...
Än så länge verkar han inte lida, han äter och dricker (visserligen måste matskålen placeras direkt under hans nos), men om han inte blir bättre under de närmaste dagarna kommer han att få somna in...
Vi kan inte tillåta att han lider...
Han tittar på människor på ett annat sätt... Verkar ha blivit likgiltig... Han har nog gett upp...
Varför just nu, när han har allt?


12 mars 2008: Kajteks bilder

Kajtus' Marzec


11 mars 2008, Besöket hos Vovvan
Det är svårt att ta bra bilder på Vovvan - han rör sig inte så mycket....
Han äter bra, går mellan kojan där han sover och sin egen lilla gård. Han sover mycket, vilar upp sig. Förmodligen är han döv - han reagerar inte på ljud. Nästa vecka kommer veterinären att sova ner honom för att undersöka honom igen - samtidigt kommer vi att passa på och klippa bort tovor i pälsen. Veterinären ville inte göra detta med en gång för att inte stressa Vovvan, han ville att hunden vänjer sig först vid sin nya miljö.
Vovvan Marzec'10
8 mars 2008
Malgorzata skriver:

Några ord om Kajtek & Vovvan...

Kajtek är den mest lyckliga och mest leende hunden i hela hundhemmet. Han älskar all uppmärksamhet, promenader, besök av volontärer. Han blir ledsen när det är dags att komma tillbaka till hundgården (som han delar med en sympatisk tik - givetvis kastrerad). Vi börjar leta efter ett hem till honom.

Vovvan mår mycket bättre. Tack vare mediciner kan han leva ett någorlunda normalt liv. Han går själv, stödjer jämt på båda bakbenen. Håller urinen, uträttar sina behov i ett hörn av hundgården. Hans ögon har blivit mycket bättre.

Tyvärr, förhållanden under hans "förra liv" samt isolering från människor lämnade spår i hans psyke. Han tål människans sällskap, städning av hundgården, lyser upp när han ser den fulla matskålen. Men han söker ingen kontakt med människor. Det går inte att krama honom, han tycker inte om att bli klappad, tål inte "kosmetiska inrepp". Wanda (hundhemmets föreståndarinna) arbetar hela tiden med honom, men det finns inga större utsikter att han blir kelig eller att han kommer att söka kontakt. Men det viktigaste är att han inte lider, att han har allt han behöver och är i mycket goda händer. Jag försöker ta bilder under de närmaste dagarna, just nu har jag bara bilder på Kajtek.
Hälsningar till alla,
Malgorzata

Kajteks bilder:

Poznan, Kajtek&Vovvan, Gosia


4.03.2008:
mail från Malgorzata "Vovvan går alldeles själv, av egna krafter - kan du tro det?"
3.03.2008:
Vovvans och Kajteks ägare avsade sig rätten till hundarna och lovade att inte skaffa nya djur i framtiden. Till följd av detta Fundacja EMIR har beslutat att inte polisanmäla honom.

2.03.2008:
Vovvan har blivit undersökt av en veterinär. Läkaren misstänker bl.a. reumatism orsakad av de dåliga förhållanden.
Vovvan får medicin, han har börjat resa sig för att kissa, han bajsar i ett hörn av hundgården. Än så länge kommer han inte att röntgas (inget verkar vara brutet) - veterinären vill se hur hans kropp reagerar på mat och medicin.
Han blir nog ingen nallebjörn för att kramas - brist på kontakt med människan samt ded hårda livet satte sina spår - han små-morrade på veterinären...
Kajtek har inte hunnit bli förstörd - den första natten klättrade han över staketet och lekte glatt med andra hundar på gården. Han är jättesnäll, kelig, älskar att bli klappad. Han njuter av friheten och av det att han kan springa fritt. Kajtek har redan tagit i beslag en gammal soffa på kontoret.

2.03.2008:
Rapport från omhändertagandet av 2 hundar vid Poznan, skriven av Malgorzata Prokopowicz.

Den 29 februari 2008 hämtade vi två vanvårdade hundar på begäran av Lena E. från Sverige. Hundarna levde under ytterst dåliga förhållanden vid en restaurang i byn Bugaj.
Vid ingripandet närvarade polismän från Polisstation i Pobiedziska, inspektörer från Fundacja Emir, inspektör från TOZ, veterinär samt vittnen. Ägaren till fastigheten fanns inte på plats, vi kontaktade med honom via telefon.
Vi fastställde följande fel:

En kvinna som arbetade på restaurangen sade att hundarna inte rastades utan att de släpptes lösa från kedjorna då och då. Det var svårt att tro på hennes ord, då kedjorna var fastklämda runt hundarnas halsar - man var tvungen att klippa av kedjorna för att få loss hundarna. Dessutom saknade fastigheten stängsel och var placerad direkt i närheten av riksväg 5, alltså skulle det vara farligt att släppa hundarna lösa och det skulle i sig vara tecken på att man missköte dem.

Enligt denna kvinna matades hundarna en gång om dagen med rester från köket i restaurangen.

Vovvan - en blandras mellan Sankt Bernhardshund och Kavkazskaja Ovtjarka - var i ytterst dålig kondition, han var bokstavligen bara skinn och ben, med en matt päls full av tovor. I hans blodröda och variga ögon kunde man se att han led. Han hade stora svårigheter att gå på grund av tydliga tecken på urartning av lederna i hans bakbenen och i synnerhet av skadan i språngbenet i hans högre baktass.
Hunden orkade inte att resa sig för att förrätta sina behov, därför låg han blöt i sin avföring. Veterinären undersökte hunden (se särskild rapport), gav hunden ett lugnande medel och beslutade att en fortsatt vistelse i dåliga förhållanden kunde bli farlig för hundens hälsa och liv.

Därför beslutade vi enhälligt att hunden skulle omhändertas. Tillsammans med polismännen klippte vi av kedjan som satt fast runt hundens hals. Det visade sig att kedjan delvis hade växt ihop med hundens hud och att det fanns hemska variga sår. Hunden transporterades till bilen med hjälp av en bår gjord av en filt.
Vovvan kom fram till det nya stället vid medvetandet. Han lämnade bilen och gick fram på sina klena ben till en skål med mat och åt glupskt upp. Vi bar hunden på en filt till hans nya hem – en stor hundbur med en koja försedd med halm. I den mjuka och torra lyan somnade han, efter att ha ätit upp några knäckebröd.

Kajtek - en liten, fluffig korsning som "vårdaren" inte hunnit förstöra. Kedjan runt hans hals strypte honom när man drog kraftigare. Hunden längtade efter människans sällskap, åt glupskt av knäckebrödet som vi gav honom. Hunden bodde i en otät och fuktig koja. Efter genomförda observationer bestämde vi oss enhälligt för att hunden skulle omhändertas och transporteras till en tryggare plats.

För att sammanfatta, hundarnas dåliga levnadsstandard bryter mot förordningar om djurskydd. Om ägaren inte avsäger sig rätten till hundarna, skickar Fundacja Emir en anmälan till åklagaren och kommer se till att han blir straffad.

Till sist skulle jag gärna vilja lägga till mina egna ord.

Omhändertagandet var en svår uppgift både mentalt och logistiksmässigt.

Vid hämtningen av hundarna var åtta personer närvarande, för att inte nämna de många människor som stödde oss mentalt både i Polen och utanför. (Vi tackar mycket för detta!).

Det var svårt att samordna alla och se till att allt fungerade som det skulle, speciellt med tanke på att vi har våra dagliga uppgifter att sköta också. Vi kom till byn från olika håll och åkte många mil. Vi gjorde det därför att vi älskar djur och för att vi ville lätta deras lidande.

Speciellt vill jag tacka de två polismän från Pobiedziska. De hjälpte oss mycket trots att byn låg utanför deras distrikt. Ett stort tack riktar jag till Doktor Dorota, som utan att tveka gav oss en professionell hjälp på sin fritid.

Jag tackar hjärtligt Ania (inspektör från TOZ) för allt sakligt och mentalt stödd.

Jag kan inte utelämna Monika och hennes enorma insats. Det var hon som kom till platsen vid tidigare tillfällen för att spåra och hämta nödvändig information. Det var hon som deltog i det hela ingripandet - hon kom först och åkte i väg sist.

Ett särskild tack vill jag ge till Kajetan och Karolina W., som ordnade transport för Vovvan och skydd för Kajtek. Utan deras hjälp och Kajetans muskler skulle det vara svårt att lyfta den sovande vovven.

Men den riktige hjälte var Lena från Sverige - Hon var den enda som upptäckte hundarnas svåra öde, trots att tusentals människor, tusentals polacker passerade platsen. Jag tackar henne för att hon inte vände bort blicken och att hon trots språkliga hinder tog sig fram till Emir och gjorde sig stort besvär för att få sin vilja fram.

Till sist Wanda - att hon ännu en gång inte tackade nej utan tog emot den lidande hunden för att med enorm passion, förtroende och kärlek göra allt för att bota hans kropp och själ samt för att han skulle känna att han är önskvärd och älskad åtminstone i slutet av hans liv. Jag tackar alla.

Det oväder som är typiskt för sådana situationer, stress, avsky som man känner gentemot djurens plågare när man pratar med de - går inte att jämföra med det lidande som djuren upplever.

Idag rann många tårar, mer eller mindre dolda, tårar av ilska, kraftlöshet, agg och medlidande.

Det saknades inte sinnesrörelse och lite glädje - vi tittade alla till exempel på hur Kajtek grävde med passion ett hål på en välskött gräsmatta utanför kedjans räckvidd, hur han kissade ett par gånger på hjulen till vår bil, hur han bajsade direkt på en liten buske i närheten av en åker.

Vi grät glädje- och bittra tårar när Vovvan rusade fram till skålen och glupskt åt, hur han lät smeka sig, hur han utan motstånd tillät att man tog bort var från det infekterade ögat, hur han lät bära sig på en filt till hundburen - jag vet inte om det var synvilla, men hans ögon började lysa med ett annat ljus. Han tittade som om han inte trodde att det var sant och ville kanske tacka.

Jag hoppas att både Vovvan och Kajtek upplever ett hundparadis på jorden. Vi ska göra allt för att det skall ske.



1.03.2008:
För ca en vecka sedan fick Krystyna larm från en svensk tjej, Lena, som hade varit i Polen och sett en fruktansvärt vanvårdad hund. Hunden satt fastkedjad vid ett matställe vid en ganska hårttrafikerad väg, nedan Lenas mail till Krystyna:

Hello Krystyna!
My name is Lena and i am from Sweden. I read in your homepage about your fantastic work in Poland with misstreated dogs in all kind of ways.
I have a question to you if you please would be interested in helping me..
During the periode 080210 to 080215 i visited Poland in business and i were in Gdansk, Bialystok and Poznan.
On my way from Poznan to Gdansk in the evening we were going to eat so we stopped at a "food-place" near Poznan just before a village called what i think was Bugaj or something with 5 letters beginning with Bo or Bu, after road 5 to Gdansk. The food-place was on the left side on our way from Poznan. If you can help me i will talk to our polish friend who was with us, he problably know better where it exactly was.
Outside this food-place there was two dogs sitting in chains about 3 meters and at first i was excited seeing the dogs because i missed my German Shepard dog.
The little dog was very happy and glad and wagged its tail.
But the other one, kind of Sankt Bernhard, didn´t wagged his tail and were soo sad. Then i saw, his back right leg was broken or something and he was in lot of pain. He was in very bad condition, he was dirty all over and his hair was hanging in tangles.
He couldn´t nearly walk at all and was just lying there.
And the dog just were looking to me and kind of said help me..
I was very upset and started to cry and i continued for a long time, then i have been thinking about him the whole time.
I wanted to help him/her but i couldn´t at that time and the lady in the shop went angry. I just wanted to buy him and take him to a veterinary surgeon.
But i needed to leave him and i promised him that i was going to do everything trying help him when i came back to Sweden.
And that is why i am contacting you now.
I don´t know if you can help me, i am willing to pay everything for him. The travel-cost, if you need to pay the owners, the veterinary costs. I would be very glad if you could try to save his lift but i guess it is to late for him. If you could save him i would like to take adopt him/her and take him to Sweden.
Maybe if you cant go there you can help me find someone else who could help me helping him.
My best regards
Lena E.


En dag senare åkte en av volontärerna i Poznan till matstättet där hundarna fanns och tog bilder på dem:


Under hela veckan förberedde EMIRs volontär, Malgorzata, ett omhändertagandet av båda hundar - pratade med polis, djurskyddsinspektör, veterinär. Igår åkte de alla till matstället. Den stora hunden var i förfärlig skick - kedjan hade vuxit fast, han var bara skinn och ben...
Båda hundarna omhändertogs, nedan bilder från omhärdentagandet:
ZdjeciaGoniP-Poznan,29 luty 2008



 Tillbaka till nyheter  

Tillbaka till huvudsidan  

web tracker