Dusia
Juni 2008
Här kommer då en liten uppdatering från oss i Småland! 
Allt är bara bra, vi trivs tillsammans och vardagen har infunnit sig!
Dusia lystrar inte till namnet som vi uttalade det i början! Jag provade med lite olika uttal och det verkar som att "Doschia" med betoning på "o" funkar bäst! Är väl lite polskt att uttala namnet så!
Men jag brukar kalla henne "Skrutt" och "Lilla gumman" också… det funkar det med! 
Ibland kallar jag henne "Vingmuttern" också… eftersom hon har så stora öron till sitt lilla ansikte och ibland när hon fäller ner dem lite åt sidorna så ser hon ut som en vingmutter! Hon är så härlig!
Dusia har nu lärt sig att när väckarklockan ringer och vi kliver ur sängen… så är det "det andra stället" som gäller! Det första vi gör när vi kommer dit är att gå en promenad på ca ½ timme, vi går och kikar efter rådjur på ängarna och sedan tar vi en liten runda i skogen. (Rådjur är en helt egen historia).
Dusia har sin egen bädd på kontoret men hon går gärna och lägger sig i lite olika hörn under skrivborden. Hon hade svårt i början med att vara skild från mig! Hon gnällde och gjorde allt hon kunde för att komma till mig. Hon öppnar dörrar både inåt och utåt så vart jag än gick så kom hon efter mig. Hon är ju med mig hela tiden… men ibland på jobbet måste hon vara ensam ett tag. Eftersom jag med jämna mellanrum måste gå ut i verkstaden en stund och inte vill att hon ska gå ut där när det är metallspån på golvet och mycket buller… så var jag tvungen att öva henne i att bli kvar på kontoret. Efter ett tag så förstod hon dock att även om jag gick iväg med orden "stanna"… så kom jag alltid tillbaka efter en stund. Då var det massor med beröm och hon blev själaglad! Så efter bara någon dag så gick det jätte bra att lämna henne.
Under dagen tar vi några kortare promenader runt granngårdarna för att "lufta" oss. En granne till mina föräldrar har två bordercollies och den yngre och Dusia kan busa och rusa runt i en stund innan vi går vidare. Den andra grannen har en argsint gammal tax… och den ignorerar vi!
Dusia är också nu förtjust i att åka bil… då vet hon att vi ska åka och göra något tillsammans. Jag har fällt upp baksätet igen och flyttat gallret bak i bilen så nu har hon "bara" själva bagageutrymmet i Golfen… men det funkar jätte bra. Utrymmet är mer än stort nog och hon hoppar in direkt självmant bara jag öppnar bagageluckan! Hon har också lärt sig att inte hoppa ut förrän jag säger "Varsågod"! När vi åker bil så sitter hon därbak och stirrar ut genom bakrutan. Ibland kommer det upp en bil bakom… och då kan jag se i backspegeln hur den föraren ibland ler stort åt henne, efter som hon fäller öronen lite åt sidorna och ser alldeles bedårande rolig ut! Han känner sig säkert också väldigt uttittad!
När vi kommer hem på kvällen så har vi först tagit det lite lugnt… eftersom det har varit så varmt nu så har vi oftast slöat i trädgården en stund… ingen orkar med några större aktiviteter i värmen… men när det svalnar på kvällen så går vi på långa promenader i byn, oftast 1 timme eller mer. Det finns ett antal småvägar och olika slingor man kan gå… ibland går vi helt enkelt ut i skogen och lufsar runt ett tag!
Rådjur, ja… dessa varelser går helt enkelt inte att motstå, säger Dusia! Jag har försökt att få henne att inte rusa efter eller skälla/yla efter dom… men det är som om hon har en medfödd jaktinstinkt just efter vilda djur! Rådjur speciellt… men också harar! Däremot bryr hon sig inte om min tranfamilj som har fått två ungar i vår och också uppehåller sig på ängarna utanför huset! Hon tittar på dom men är inte alls lika intresserad! Jag har också fått henne att ignorera kor som går i hagarna när vi promenerar. Först flippade hon ur fullständigt… men efter bara en (nåja, en och en halv) tillsägelse… så låtsas hon att hon inte bryr sig om dom… när vi går förbi!
Även andra hundar, katter och människor (som jag inte vill att hon ska bry sig om)… har jag lärt henne att ignorera. Hon är helt enkelt jätte duktig! Men just rådjur… (och det kryllar verkligen av dom här)… dessa kan hon helt enkelt inte motstå! Jag ser att hon försöker… men sen måste hon bara "jaga iväg" dom!
Det är så roligt när hon blir intresserad av något eller ser något långt bort! Då spetsar hon öronen rakt upp, sträcker på halsen så mycket det går och travar med höga steg sakta framåt. Om hon var en dressyrhäst skulle hon vinna högsta pris!
När hon däremot vill smyga sig på något, så blir huvudet lågt, ryggen lite stel och sedan smyger hon fram på krumma ben!
Hon har ett väldigt varierande kroppsspråk och det är så roligt att bara betrakta henne.
Hon kan också på rävars vis… helt plötsligt ta ett skutt upp i luften och dyka ner i vägrenen på något som hon hört där! Det kan vara en mus, en sork eller bara något som prasslat i gräset! Som tur är så har hon inte hoppat på någon orm ännu! Däremot var hon lite för intresserad av en igelkott… och fick sig ett stick på nosen av de vassa taggarna!
Hon är fortfarande ointresserad av leksaker! Hon undviker bollar, rep och andra leksaker… och även om jag försöker i det längsta att få henne att leka med dom… så vill hon helt enkelt inte! Någon gång ibland kan hon få "spritt" i kroppen och rusa runt och larva sig runt mig… men just "busa vanligt" är inte något som hon velat ännu. Men det kanske kommer… Hon är inte speciellt intresserad av hundgodis heller… så locka med det i lekarna funkar ju inte. Hon älskar köttbullar och falukorv… men det kan jag ju inte gå runt med i byxfickorna hela kvällarna!
Jag har skrivit ut "Aktiveringstipsen" men har inte haft tid att prova så många ännu. Och locka med godis är ju som sagt ingen idé.
Gladast blir hon nästan när jag hämtar kopplet och hon förstår att vi ska gå på promenad! Då hoppar och studsar hon runt mig och kroppen verkar inte ha någon ryggrad alls… så mycket svajar hon!
Hon är också fullständigt ointresserad av tuggben!
Däremot gillar hon grisöron… så det köper jag hinkvis av. Hon tuggar också i
sig dessa "tandhygieniska" sticks som jag köpte. Men de är ju lite halvmjuka
och ger inte mycket träning för tänderna och tandköttet. Skulle verkligen vilja
att hon börjar tugga på tuggben.
Jag har försökt att gnida in tuggbenet med köttbulle men hon slickar lite på benet bara som mest! Hm…
Jag har också försökt att göda henne lite… fast hon är egentligen bra som hon är… men något lite extra kring höftben och runt midjan skulle göra att hon ser ännu bättre ut. Men hon äter inte mer än hon själv vill så hon har nog sin idealvikt!
I början var hon inte så förtjust i torrfodret (Doggy original som jag blöter). Men då köpte jag hundfärs på burk och blandar i lite… och då är det plötsligt mums!
Hon har svårt med att känna förtroende för folk. Mina föräldrar och bror som hon ju träffar varje arbetsdag i veckan… kan hon "skälla" på ändå, när vi ser dom dagen därpå. Det har blivit lite bättre och hon har lärt sig lite att dessa människor är "vänner" och tillhör flocken. Men hon har nog inte kunnat lita så mycket på folk förut i sitt liv, så det kommer nog att ta sin tid. Jag märker också att hon har svårare för män än kvinnor. Men så är det väl oftare män som "slår" oftare än kvinnor, de gånger som hundar blivit slagna.
Dusia är så rolig i sitt kroppsspråk ibland så jag skrattar högt åt henne! Hon kan åma och bära sig åt när hon inte vill något… men ändå vill hon lyda mig… och hon vet inte hur hon ska göra för att slippa!
Ibland när hon är rädd för något och jag vill att hon ska komma fram och nosa och se att det inte är något att vara rädd för… så kan det sluta med att hon ligger på rygg med benen i vädret nedanför mina fötter och bönar mig om att bli kliad på magen istället!
Jag satte upp stängsel utanför tomten för att jag ville kunna ha henne lös utan att hon skulle springa ut på ängarna (dels för att bonden ibland kör ut gödsel och dels för rådjuren)… och detta endast 80 cm höga stängsel hoppar hon inte över… däremot grinden som vi går ut och in genom… som är 1 m hög… den hoppade hon över! Då höjde jag den till 1,30… det hoppade hon också över! Nu är det 1,50 och med lite träning och lydnadsövning så har hon låtit bli att hoppa över den.
Jag har en rastgård också… en sådan med nät sektioner. Mest för att kunna ha henne där tillfälligt om jag ska åka iväg och handla (speciellt nu när det varit så varmt och man inte kunnat ha med henne i bilen)… eller om det kommer någon som är hundrädd eller så!
Jag tänkte att det är ju lite roligare för henne att få vara ute då och kunna titta sig omkring, lyssna på fåglarna och lukta på alla dofter.
Än så länge har hon bara varit där 2 gånger… och andra gången när jag kom hem… då hade hon hoppat över och sprang lös i trädgården! Hon hade inte lämnat tomten (vilket ju var bra i och för sig).
Nät sektionerna är 1,80 höga och hon har väl helt enkelt klättrat ut när hon tröttnade på att vänta på mig. Nu har jag satt nät som tak för att förhindra att hon hoppar ut… jag måste ju kunna lämna henne där och vara säker på att hon är kvar när jag kommer hem!
Något som hon däremot inte klarar av är att vara bunden. Är väl helt förståeligt eftersom hon har varit bunden så hemskt tidigare. Men de dagar det är fint väder på jobbet… så istället för att ligga på kontoret och sova tänkte jag att hon kunde ligga i trädgården och kika istället. Därför köpte jag en sådan där "skruv med lina" som man kan skruva ner lite var som helst där man är. Men hon vill absolut inte finna sig i att vara bunden i den. Om jag sätter mig ner hos henne… då kan hon lugna ner sig lite… men lämna henne bunden går inte! Så det gör jag inte längre… då får hon hellre ligga och sova inne på kontoret.
Hon är också lös på min föräldragård när vi går för att fika eller äta lunch och så. Hon går ingenstans utan hon är den som har mest bråttom in till mamma för att ligga under köksbordet! Idag så provade jag också att gå eftermiddagsrundan runt granngårdarna med henne lös… och det funkade super! Hon gick nästan bättre lös än i koppel!
Har jag sagt att hon är jätte duktig i koppel? Dessutom så går hon fot när vi går på stora landsvägen! Det är ganska mycket trafik där… Då kortar jag kopplet och hon går så duktigt bredvid mig. När vi kommer till nästa byväg… så får hon gå som hon vill i rullkopplet. Det är 8 meter långt så hon har gott om spring och lukt utrymme!
Klippa klorna på henne har också gått jätte bra! Inga som helst problem. Hon bara ligger där och låter mig göra vad jag vill med henne!
Jag har väntat med att bada henne eftersom hon hade sitt sår på svansen och när jag hämtade hennes penicillin första dagen… så köpte jag också Frontline Vet mot fästningar, loppor och löss. Har funkat jätte bra. Det verkar ju ca 5-6 veckor och nu när hennes sår är läkt och innan nästa pipett mot fästingar skulle i pälsen… så passade jag på att duscha henne. Hon var ganska skeptisk till att gå in i duschen och tyckte väl att duschen/vattnet mot benen var lite läskigt i början. Men efter ett tag så gick det riktigt bra. Jag tror nog att hon tyckte det var riktigt skönt faktiskt! Sedan så stänkte vi ner hela badrummet!
Efteråt så ser hon helt annorlunda ut, storlockig och flygig i pälsen! Sedan delar pälsen sig och hon hade nästan en "bena" på ryggen, som en collie. Det tog nästan 2 dar innan pälsen såg "vanlig" ut igen!
Just nu har hon sett ett rådjur genom altandörren och vill inget annat än ut och jaga bort den!
Jag har inte övat så mycket lydnad mer än "ignoreringen" som jag berättat om ovan… varken sitt, ligg eller något sådant ännu. Vi tar det sen… Hon kan säkert… men på polska!
Har nu skrivit lite rörigt och ostrukturerat… men det blir så ibland.
Vi hörs snart igen!
Kram Ami och Dusia
Maj 2008:
6 maj, Pia skriver:
Ann-Marie ringer efter några dagar tillsammans med sin nya vovve och berättar
( med det där särskilda i rösten alla har när de berättar om ett älskat djur),
att Dusia är en underbar hund!
(Visste vi ju redan... 
)
Tillsammans åkte de den långa vägen ner till småland;
Dusia kurade bara ihop sig och sov i bilen.
Ett uppehåll för rastning där de delade de en ostmacka och sedan har de varit ett par!
Dusia sov nedanför Amis säng de första nätterna;
nu sover hon i sin egen bädd i vardagsrummet, men går med jämna mellanrum in och kollar att Ami ligger kvar i sin säng...
Katten har hon hälsat på och gör inget väsen av att det finns en sådan i familjen;
men Kisse är lite skeptisk...
Dusia är mycket lekfull, bjuder upp till lek, men vill inte leka med leksaker - bara med Ami!
I trädgården har hon grävt ner en halv ostmacka, en bullbit och de tuggben hon fått...!
Grisöron gräver hon inte ner; de tuggar hon i sig och smaskar med halvslutna ögon...
Första promenaden hemma gjorde hon små hoppsasteg av lycka
- vilket gjorde att Ami tappade kopplet - Hjälp! -
men Ami ropade Dusias namn - och hon kom glatt tillbaka!!!
Andra hundar vill Dusia fram och hälsa på.
Tillsammans med en vän till Ami och hennes hund har de alla gått en promenad
och då hoppar och studsar Dusia av lycka!
Att bli borstad är ljuvligt; Dusia rullar över på rygg och vill helst bli borstad på magen 
Det bitsår hon hade på svansen har läkt fint och svullnaden har gått ner...
Bli fadder
CHANS - sponsorhundar
Skicka e-kort