EMIR - hjälper hemlösa djur i Polen

Plusgirokonto för gåvor är: CHANS 15 63 80-8
Djurskydd i Östeuropa 10 04 56-3
märk gärna donationen med "till Emir"
Uppgifter för Er, som vill betala direkt till hundhemmet finns HÄR

Dobra

Det kom ett mail från Helén, Dobras matte, januari 2011:

Nu har vi haft Dobra i 2,5 år och det har hänt en hel del under den tiden. Det har varit mycket jobb med Dobra då hon är ”mycket” hund, mer är vi hade trott. De första månaderna var de lugnaste sedan blev hon varm i kläderna och började med en hel del fasoner. Hon är mycket mån om det som är hennes dvs flocken, sitt hem, bilen m.m. Man brukar säga att den här typen av hund är resursbenägna. Det är ganska vanligt för hundar som inte haft något i sitt liv och så får de plötsligt husse och matte, en bädd, ben, leksaker osv. Dobra är som sagt mån om sin flock vilket gjorde att hon gjorde utfall mot en del hundar och det var lite jobbigt då vi hade fyra hundar och bodde i ett bostadsområde med mycket hundar. En annan sak som hon utvecklade var att jaga och vi fick hålla henne mer och mer i koppel och det var tråkigt. Vi började ha en lång lina så hon kunde få mer frihet. Jag upplevde som att hon och jag fick mer och mer konflikter och började fundera på hur vi skulle få ett bättre sätt att samarbeta. Jag gick en fortsättningskurs i vardagslydnad och sen gick vi en agilitykurs. Jag trodde att agilityn skulle passa Dobra men det fungerade inte så bra och hon verkade inte tycka det var något kul. Jag slutade med den och tog lite paus med mina planer och hon fick vara med och träna hemma med de hundarna så som lite trix, något och det gick lite bättre.

Under 2009 dog våra bägge flattar, Nelzon och Ante med några månaders mellanrum. Nelzon av ålder, nästan 15 år och Ante, 10 år av cancer i benet. Plötsligt hade vi bara två hundar, Dobra och Torre, den rumänska gathunden. Man kan kanske tycka att det räcker men jag gillar att träna och började fundera på en valp och i oktober kom Sigge, en Podengo portugues i våra liv. Jag var lite orolig hur valpen skulle tas emot av Dobra och Torre men efter ett par dagar så var Dobra som en mamma för Sigge. De leker och busar och Sigge som är en liten hund har ingen uppfattning om att han är mycket mindre än Dobra. I och med Sigge fick Dobra en mammaroll som passade henne, dock så blev hennes utfall om än värre. I december 2009 flyttade vi ut på landet och det blev mycket bättre för alla och kanske främst för vår katt som Dobra inte accepterar. Här på landet kan katten vara ute på ett annat sätt samt att den gärna är i källaren. För några kompisar kommer Dobra och katten aldrig att bli, Dobra kommer, tyvärr att ha ihjäl katten om vi inte har uppsikt över dem. Vi har tränat detta ”kattproblem” men vi vet att hon gärna dödar sork och lämnar och ser att det inte är någon idé att försöka få det att fungera med katten.

När vi flyttade ut på landet blev det lättare jobba med spårövningar och vi gick en kurs i viltspår och Dobra var jätteduktig. Nu har vi äntligen hittat hennes grej, och efter kursen var slut anmälde vi oss till ett anlagstest i viltspår som Dobra klarade med högsta poäng. Tyvärr kom snön sen och vi har inte tränat sen dess men till våren ska vi fortsätta i öppenklass. För er som inte vet hur vitspår går till så droppar man blod och drar en rådjurs- eller älgklöv efter sig ca 400 meter. I anlagsklass ska spåret ligga i 2-4 timmar, det ska vara vinklar och bloduppehåll, i öppenklass ska spåret ligga 12-24 timmar, samt att det ska skjutas en bit innan spårslutet. Dobra är inte skotträdd så det ska bli kul att träna för nästa klass. Domaren som vi gick spåret med tyckte hon var väldigt spårsäker och noggrann. Vi ska gå en vanlig spårkurs nu i februari.

Jag tycker det är viktigt att man aktiverar sina hundar utifrån hundens förmåga och vad den tycker är kul. Man kan inte bara tänka på vad jag som förare tycker är kul. Hundar tycker det är roligt med långa promenader men även lite hjärngympa är nyttigt. Man behöver inte ha så höga ambitioner att man ska börja tävla utan målet att man ska ha kul tillsammans. Nu när det är vinter och här hos oss har det varit -15-25 grader så går det inte att träna ute så tränar vi inomhus och jobbar med inlärning och trix. Om man lägger ner 10 minuter per hund i små övningar så får man mycket nöjdare hundar.

Vi kämpar på med Dobra och det går åt rätt håll, hon har naturligtvis mer bra sidor än dåliga, man måste ge hunden tid, ha förståelse för hundens bakgrund. Det kan låta som jag är överdrivet negativ men jag har tyvärr erfarenhet att många som tar en adoption/omplacerings hund ger upp för lätt. Ge inte upp, det blir oftast bra till slut och man lär sig otroligt mycket.

Vi sänder en tanke till Emir och allt arbete som görs för hundarna i Polen. Tack för att ni finns.
Helén, Kenneth, Dobra, Torre och Sigge.

Juni 2009: Dobra och Malinka firar midsommar i Upplands Väsby...

Augusti 2008:

Maj 2008:

Hälsningar från Dobra och hennes flock.

Nu har Dobra varit här snart en månad och börjar så smått finna sin plats i flocken. Det har tagit lite tid och det gör det många gånger när man tar hand om en omplaceringshund. Jag var med Chansgänget och hämtade Dobra i Polen vilket var kul och intressant. När Dobra kom med bilen till färjeläget var hon mycket stressad och jag tänkte; var är den supercoola hunden som vi sett på bilderna. Hennes kompisar var mycket lugnare medan hon sprang omkring som en skållad råtta.

Det blev inte bättre på båten där det dessutom var väldigt varmt i vår hytt, Dobra flåsade och hade svårt att koppla av. Men jag sa till husse när jag ringde honom att hon lugnar nog ner sig.

När vi kom hem så skulle hon presenteras för de övriga hundarna, Nelzon 14 år och Ante 9 år båda flat -coated retriever, Torre rumänsk gathund ca 3 år och katten Skrållan. Hundarna gick bra medan katten skulle jagas och stressas på. Husse blev lite orolig att Skrållan skulle bli hundmat men det verkade som Dobra mest ville jaga katten.

Den första tiden har kantats av en del osämja mellan hundarna, Dobra vaktade på mig och saker som hon tyckte var hennes. Hon slogs med Torre (han är hälften så stor som henne) ett par gånger så han blev lite rädd för henne och flyttade upp i soffan. Dobra var lite rädd för husse i början men det löste sig ganska snart. Jag fick sova i gästrummet med Dobra, ha ett kompostgaller så att katten kunde röra sig fritt och så att övriga kunde sova utan kattrace mitt i natten.
Hon har varit väldigt lätt att ha lös redan från början. Vi har haft en lina på henne och hon håller sig bra kring oss, dock är hon väldigt viltintresserad och där får vi håll uppsikt på henne. Vi går långa promenader vilket gör att hon har lugnat ner sig en del. Hon älskar att rulla sig i allt äckligt hon hittar samt att bada och simma,hon tycker verkligen att livet är kul.

Det går nu mycket bättre med hundarna, Dobra och Ante leker ofta i vår lilla trädgård, ligger och småmyser och naggar på varandra. Torre och Dobra fann varandra efter att vi var på en stor hundträff för rumänska gathundar i Tullinge i helgen. Då vart det precis som att dom tittade på alla dom andra hundarna och tyckte att 'vi har varandra och är bäst'. Nåja efter den söndagen så började de leka hemma och nu verkar de någorlunda fått ordning på sina platser i flocken. Den stora utmaningen för oss är träna Dobra att acceptera katten.

Vi tycker nu att Dobra börjar likna den hunden vi trodde hon var: Den hund som husse förälskade sig, på bilderna från hägnet. Hon är jättebra med hundar och hundmöten på promenaderna, hon börjar koppla av och kan gå och lägga sig utan att vara som ett plåster på mig. Och hon är väldigt söt när hon som oftast ligger med framtassarna i kors och betraktar omvärlden.

Så ni som tar en secondhand hund, tid och tålamod är viktigt och ibland tar det väldigt lång tid att bli ett team. Vi har lång väg kvar men det går åt rätt håll. Och Dobra har gjort stora framsteg bara på en månad. Snart ska Dobra få börja på en grundkurs som jag precis har gått med Torre, som är i långsamt tempo. Allt för att vi ska få bättre kontakt.

Vi vill tacka Chans (speciellt Pia), Emir och Dobras sponsorer i Polen. Och vi ska göra vårt bästa för att hon ska få ett bra liv här i Karlstad hos oss. Helén och Kenneth